Trädgården: Dahlia

Dahlia Noordwijks Glory & Dahlia My Love

Som en vacker eldboll som lyser i min rabatt. Speciellt i kvällsolen är den så otroligt fin. De lär bli sommarens sista blommare i min sommarrabatt.

Speciellt förtjust är jag i den med lite rött. Dahlian såg vit utpå paketet, men har haft en stark gul mitt. Hur skall jag få mera likadana som den sista...

Då det här var första gången jag byggde upp en blomrabatt från början och valde alla blommorna är jag positivt överraskad över hur fin den blev. Blommor som turvis blommat. För krysantemerna och tulpanerna. Sedan penserna och anemonerna. Pionvallmon som jag glömt att jag planterade, sedan gladiolus och liljorna och nu till sist dahliorna. Därtill har jag köpt nejlikor, engelska pelargoner och lavendel som ännu ser så vackert ut.

Fullmåne

Här är vi pigga och rastlösa. Månen håller oss vakna. Hoppas ni andra sover... God natt!

Canyon Urban

Satsning på hälsa och välmående

Då vardagen främst går ut på att jobba och ta hand om barnen blir det inte allt för mycket tid över för att söka sig till ett gym och träna. Före barnen var jag nästan dagligen på gym eller aerobic. Idag inser  jag att det inte kommer att vara möjligt på många år. En gång kanske, två gånger då och då.

Cykling och jogging är däremot mera realistiskt. Speciellt om jag kan göra det med barnen eller på vägen till jobbet. Med det här i tanken och med blicken på min slitna, väl använda Focus, beställde jag en cykel från canyon.com. Fick hjälp med väljandet av passlig för mig. Det tog lite på en vecka för cykeln att hitta fram. 

Min gamla cykel vägde 17 kg, var rostig, hade många delar sönder och hade en framgaffel som både var onödig och slut. Den nya väger 9 kg och känns nästan som en lite leksak då man sitter på den. Så lätt, så liten och så kompakt. Inget onödigt. Stilren och enkel.

Tyvärr är jag dock lite tvungen att förstöra det vackra och enkla. Måste beställa en pakethållare, en fot och nya pedaler. Annars lär cykeln bli oanvänd. Tanken är förstås att cykla till kontoret.

Badrum och bastu: Väggarna byggs upp

Då jag visade källaren senast var golvet ännu ogjutet. Nu har det fått torka i en månad. Väggarnas placering ritades på väggen. Utrymmet delas in i tre delar: bastu, badrum och tvättrum. Golvet är format, så att vattnet i duschrummet skall rinna i två brunnar. I vardera enda av mittersta rummet kommer duschar och under en av dem ett badkar.

Då huset byggdes vidare på 70-talet, misslyckades gjutningen av ena källarväggen. Formen gav efter och övre kanten av väggen blev sned och önödigt tjock. Min man har jämnat ut väggen på samma sätt som i resten av källaren. Ännu är den inte helt färdig, men måste få torka för att inte spricka.

Insidan av badrummet och tvättrummet kläs med betongblock som isolering. Murandet av blocken underlättas av stenlim. För mellanväggarna finns det stödskenor i väggarna. Helheten borras fast i väggen och i skenorna för att hålla. In i blocken gjuts betong och i kanterna murbruk.

Väggarna blir lågsamt högre och högre. Allt ser så pyttelitet ut så här. Stort är det ju inte, men större än vad det ser ut. Fönsterkarmarna måste ännu rivas, så hoppas det inte söndrar något. Före sommaren är slut skall fönstret bytas ut. Vi siktar på att få det färdigt till jul.

Rättvis handel - mitt val

Har på sista tiden funderat en hel del på mitt samvete och vad det tillåter. Har sett en hel del dokument, som egentligen berättat åt mig en massa saker jag redan vetat. Om bönder som odlar bommull och använder grymma gifter. Om kvinnor som knappt ser sina barn, då de arbetar dagarna långa i omöjliga arbetsomständigheter. Om familjer som inte har hopp om en bättre framtid... Och samtidigt funderat på hur otroligt bra man har det.

Så vad kan man göra åt saken. Man kan se på flera dokument och sitta och fundera hur dåligt andra har det. Och så kan man gå tillbaka till sitt vanliga liv och glömma det för stunden. Så går det så lätt, då man inte ser det konstant. Då problemen är så långt borta att det behövs dokument för att påminna oss....

Då man går omkring på stan, stannas man ofta av någon representant från någon organisation som vill ha pengar. De har bilder av barnfamiljer utan hopp. Men ibland känns det som om man skulle hjälpa i fel ända. Som att sätta plåster på såret, utan att fixa problemet. Att fixa symptomen, men inte ändra på något. Man vill så gärna hjälpa, men vart ska man vända sig. Man kan inte hjälpa alla.

Istället tänker jag börja sätta pengarna på något jag tror mera på. Ett sätt att hoppeligen fixa kedjan. Köpa produkter som ser till att bönderna får sin andel. Söka fram produkter som smakar gott och som jag kan använda med gott samvete. Produkter med Fairtrade märket. Honungsburken har redan länge funnis i vårt sortiment. Nu har jag köpt hem olika sorters kaffe, te och choklad för att söka efter något som både är något jag vill konsumera och håller samvetet på det torra. Kanske en mager lösning till en början, men utökar man antalet produkter så blir det en ganska bra summa även så.

Speciellt mycket börjar de olika klädbutikerna och deras tomma löften störa. Köper en hel del kläder, så speciellt där börjar mina val ha en ganska stor betydelse. Har försökt söka fram information om klädernas ursprung, men endast mött tomma löften. Visst är det svårt att hitta butiker som ärligt sköter hela kedjan rätt.

Att sluta köpa är förstås bäst för naturen, men för mig kanske inte så realistiskt. Att sy själv är ett sätt att inte missbruka billig arbetskraft. Att endast köpa produkter från hemlandet hjälper förstås vårt eget land. Men pengar och arbetsmöjligheter behövs i fattiga länder och bästa hjälpen är att hitta ett sätt att fixa kedjan. Hittade en klädbutik PeolpeTree, som även fått använda Fairtrade symbolen då de följer rätt principer. Ska göra en provbeställning bara jag tagit mina mått och skrapat ihop en passlig summa... Hoppeligen hittar jag fler liknande.

Planen är inte att ändra på livet totalt och genast totaltstrejka mot allt. Jag tror inte det skulle fungera värst länge. Istället så småningom söka fram mera och mera sätt, utan att behöva ändra allt för mycket på levnadsstilen. Hitta ett sätt som fungerar i min vardag. Mitt sätt att hjälpa. Att få äta choklad, dricka kaffe, men med gott samvete.

Tillägg: Hoppeligen får vi samam problem löst inom vårt eget land. Få köpa mat och veta att pengarna går rättvist till både producenten och inte bara till den som är i slutet av kedjan.

Aktivt veckoslut

Det här veckoslutet har flugit med fart. Har inte hunnit sätta mig många gånger annat än för att äta. Har städat huset, grävt på gården för betonggjutning, bykat igenom alla lakan och en massa kläder. Men förutom allt det obligatoriska har jag hunnit en massa med barnen och även med mig själv.

Igår bestämde jag mig för att inte ta bilen, utan springa till Filmtown för att hyra något åt barnen. Lite under fem kilometer blev det. Ingenting jämfört med förra veckoslutets halvmaraton. Kändes dock i knäna från förra gången, så det var riktigt passligt. Barnen fick lite plaska och härja i bassängen medan jag fixade på gården.

Idag steg vi upp lite tidigare och var på förmiddagen ute och spelade fotboll. Barnen fick på sina nya tossor. Det tycktes sätta lite extra fläng i benen. Vi föräldrar fick även springa en del. Gossen var först inte riktigt med på noterna. Han ville föra ensam bollen över hela planet så som en fotbollspelare han sett på youtube gjort. Men, senare lyckades lagspel lite bättre och han började passa bollen. Lite baklänges sparkar måste han ändå få göra emellanåt för att inte glömma att han var som Ronaldo.

Mitt jobb ordnade idag en familjedag så vi har även hunnit vara en sväng ute med roddbåten, grillat lite hot dogs, laga vassbåtar och så fick barnen rida på en ponny. Riktigt lyckat ordnande. Barnen hade roligt, vilket var det viktigaste för mig.

Tösen hade gärna hunnit rida flera gånger. Vi fick dock skyndsamt för att hinna på gymnastik. Tösen började idag gå på en barngymnastik som är i mitt gym. Själv har jag alltså fått träna i nästan en timme medan hon glatt hoppat och skuttat i salen bredvid. Ser fram emot det nästa söndag igen. Hon var även så stolt då hon fick vara med mamma på gym och se mamma träna. På kvällen hade vi lite tumistid, så hon fick sitta framför symaskinen och sy en överraskning åt sin bror. Ett spöke.

Ett otroligt fint veckoslut. Är kanske inte så utvilad efter att ha rusat omkring, men visst är det så här veckoslut borde vara.

Trädgården: Pionvallmons fröhus

Spara eller inte spara

Hade pionvallmons fröhus hemma här på tork i en evighet. Fick som instruktioner att vänta tills de torkar och låter som små skallror. Då hälften skallrade påbörjade jag projektet och öppnade dem. Ut kom en massa frön. Problemet är att jag inte vet vad jag skall göra med dem. De ryms inte på min gård och så vet jag inte om de passar i den lilla rabatten då de blir så höga.

Nu behöver jag komma på ett fiffigt system för mina frön. Pionvallmons frön väntar i en pappersmugg och kommer snart att rinna ut i skåpet. Hade samlat en del olika sorters frön i en burk under växtvitrinen. Någonting läckte så har nu planterat en massa frön under växtvitrinen. Vet dock inte vad det var som rann ut. Gissar på dill...

Ett annorlunda veckoslut

Halvmaraton och sommarvärme

Min vän anmälde mig på vintern till en halvmaraton. På onsdagen påminde hon mig om saken. Ni kan ju gissa att jag inte precis kommit ihåg det. Hade inte ändå fått träna, så det har egentligen ingen betydelse. Blev dock alltså för mig att springa en halvmaraton utan att ha övat.

Körde genast efter jobbet till sportbutiken och köpte ett par nya skor. Lite tokigt, jag vet. Men, mina gamla var så slutkörda att de hade gjort mina knän allt för illa. Köpte ett par med möjligast mycket dämpning och av samma märke som de jag sprungit med i närmare tio år.

Dagarna som ledde till veckoslutet var jag visst lite orolig, då jag sov dåligt. Främst orolig för att knäna inte skulle hålla. Oftast börjar de värka efter några kilometer, så räknade med att ha en hel de värk.

Lördagen blev till stor del väntande på kvällsprogrammet. För att ha sysselsättning och för att tanka lite kolhydrater lagade vi spagettisås med barnen. Gossen hjälpte plocka in örter från örtlandet. Basilikan, oreganon och timjamen är riktigt fina och smakar gott i en tomatsås.

Sedan terassmöblemanget hämtats hem har vi ätit nästan varje måltid ute. Även om sommarsemstern regande bort har njutandet fortsatt på vardagskvällarna och veckosluten.

Själva halvmaratonen gick sist och slutligen helt bra. Kom i mål, vilket var det enda jag strävade till. Första 10 km sprang vi på en timme. Det gick snabbt och ganska så smärtfritt. Då jag insåg att vi skulle springa samma varv igen och en extra sväng var jag inte så nöjd. Hade hellre sprungit en annan rutt.

Andra varvet började knäna kännas riktigt illa och vi fick ta en del korta gåpauser. Några gåsteg gav många nya springsteg. Andra varvet och extra kilometers rundan tog lite under en och en halv timme. Sluttiden blev 2 timmar 24 minuter.

Idag har jag ätit värkmedicin och städat huset. På morgonen var knäna riktigt stela, men efter att ha sprungit flera varv runt huset, känns de riktigt bra.

Blommorna som stod på bordet i köket är den bästa gåvan jag fått på länge. Min gosse stod med dem i handen på dagisgården, då jag sökte honom på fredagen. De berättade att han stått med dem i en timme och väntat på mig. Han hade vägrat sätta ner den för att kunna leka. Istället hade han envist sagt att det går att leka med en hand.