Monkey in the cage

Att bo på ett bygge/i ett remppaprojekt har sina lustiga sidor. Ibland känns det något overkligt. Satt en kväll i köket och följde med människor som gick förbi vårt hus. Alla stannade upp för att noggrant se på vad som händer. Bygget bredvid är spännande och framskrider nu med snabb takt. Även vårt hus väcker mycket uppmärksamhet. Ibland stannar någon och stirrar länge in genom ett av sovrumsfönstren som är mot gata. Då det endast syns stegar, verktyg och bygglampor ser det ut som ett projekt, där någon arbetar på att huset beboeligt. Helt ok att titta in? Sedan går de några steg vidare för att granska vårt köksfönster lika noggrant och där sitter jag, med mina barn och äter kvällsvard som om vi vore i ett helt annat hus. Då märker man oftast att de blir något besvärade och låtsas som om de endast tittat på bygget bredvid. Hundar är en väldigt bra ursäkt att stå och stirra. De släpps in på gården för att klättra på de olika grushögarna som ligger och väntar. Samtidigt kan man ta ett litet steg in på området och undersöka noggrannare.

Egentligen stör det här mig inte. Jag har inte så mycket att gömma och bryr mig inte så mycket om att de tittar. Jag står ibland och stirrar på andras hus då jag planerar mitt eget. In i husen fönstren ser jag inte,då det känns som ett intrång. Fasaden är dock menad delvis som en slags entré som kanske (?) tillåter lite mera titt. Men, kanske inte riktigt så mycket? Var går gränsen?

Igår kom jag hem till en fasad som även fick mig att gapa. Har snart i en månad varje kväll stressat (och även drömt om) uppgrävande av framsidan av vår gård. Då vi inte har någon grund under huset har jag sett framför mig hur huset rasar då marken bredvid plockas bort. Helt från hatten är det inte rivet, då andra väggen redan lutar. Den har inte börjat luta mera på 10 år, men man är i alla fall medveten om risken. Nu grävdes det tre meter djupt och 3 meter brett helt intill huset. Alltså 2,7 m djupare än vad vårt hus går. På bilderna är det redan halft täckt, så det ser inte så shockande ut. Tog dem först på morgonen, då jag hade händerna fulla tills dess.

Igår då jag bar in två barn (som inte ville bli burna) och en hund över en smal plankbro över gapet kändes det lite overkligt. Speciellt som det fanns ett staket som hindrade folk från att falla in i gropen och vi var på insidan om staketet. Ut ur köksfönstret syntes inte mera nyfikna utegåare, utan ett högt metallstängsle. Lite apan i buren känsla kan man kanske säga? Nu är det sån tur förbi och jag kan hoppeligen sova lite bättre igen. 

Allt gick dock bra och det verkar som om inget skulle ha rört på sig. Så otroligt skönt att ha det undan. Samtidigt fick vi även vår elkabel dragen, så nu kan vi beställa el. Tre veckor skall det ta. Nu ser allt härligt städigt ut :) Precis som jag gillar det. Buskarna och asfalten saknas ännu, så det ser ju ganska tomt ut. Tur att esterna som gräver framför huset är så otroligt skickliga. Barnen har njutit av att följa med grävande. Själv har jag även blivit imponerad av alla små tricks man sett dem göra med en så massiv apparat.